jesus, vad många det är som klagar på att jag aldrig skriver något här längre.
nu när jag tittar efter så är det ju faktiskt 4 månader sedan sist.

ärligt talat så vet jag fan inte vad jag ska skriva. allt är så bra nu. finns liksom inget att gnälla över längre.
visst, det är stökigt som fan, men det är mitt stök. jag tar det när jag vill. och det är inte längre någon som talar om för mig vad jag kan/ska göra och inte göra.
jag älskar mitt liv. för första gången på ett bra tag.


pusshej .